Jag bor med min hustru Anita i Vagnhärad sju mil söder om Stockholm. Mina två barn är sedan ett antal år utflugna ur boet. Jag har min lilla snickarbod på kanten av den laxförande Trosaåns strand. Jag började göra knivar vid årsskiftet 1997/98. Vid den tiden hade jag inte sysslat särskilt mycket med slöjd, men jag hade prövat på att göra svepaskar och näverarbeten tidigare under året. Knivarna fångade mitt intresse med hull och hår. Att jag började göra hornknivar beror troligen på att jag är född och uppvuxen i en liten by 13 mil norr om Östersund och att jag där kom i kontakt med samerna och deras vackra slöjdarbeten.
Jag använder bara svenskt naturmaterial till mina knivar. Träämnena söker jag, till största delen, själv i skogen, renhornen köper jag i Norrland och de håriga slidorna flår jag skinnet från älgbenen och behandlar det själv. Ibland får materialet påverka hur kniven skall se ut i färdigt skick. Horngravyren som jag skär in med ett litet skärverktyg, bygger på tre grundelement, linje, båge och triangel. Dessa element kan man sedan kombinera i det oändliga, men det skall givetvis vara harmoni och balans med knivens form och färg.
Jag har varit mycket lyckosam i mitt tävlande under årens lopp, och fått många äriga utmärkelser på knivtävlingar i Sverige, de övriga nordiska länderna, samt Belgien och USA.
Den fina kamratanda och det engagemang som råder inom knivmakarkretsar har inspirerat mig att ständigt förbättra och utveckla nya ideer till mitt knivhantverk.
Vid sidan av slöjdandet är mitt stora intresse att vistas i skog och mark. Naturen har alltid något nytt att ge och visa upp, den förändras för varje årstid och varje dag. Sedan några år har jag fått ytterligare ett intresse - mitt första barnbarn, Albin - jag hoppas innerligt att han också blir en konsthantverkare, så att vi framledes tillsammans kan föra konsten vidare
Tack alla kniv- och konsthantverksmänniskor för att Ni finns.
